(7) Holger Jarreby

Holger: – Det var så att 1950 var VM i Uruguay och Brasilien. Då blev det populärt med brasiliansk fotboll. Å på så sätt fick man reda på att de hade såna skor.

– Sen var vi och såg på Örjans vall, Corinthians brasselag. Vi tittade på när de tränade. På den tiden så var det så… man hörde hur det bankade i omklädningsrummet när de bankade i dobbarna till skorna. Men detta var ju inte sånt. Mina skor var mjuka.

Intervjuare: – Var fick du tag på dem nånstans?

Holger: – I Halmstad.

Intervjuare: – I sportaffär?

Holger: – Han hjälpte mig – vad heter han – handbollsspelaren, för jag kände honom? Han spelade med Drott. Han hade stor sportaffär i Halmstad…

Intervjuare: – Jeppsson? Lambert Jeppsson, inte han?

Holger: – Ja, men det var nog han. I varje fall fick jag tag i det väldigt tidigt. (Det var) mjuka tåhättor på skorna.

Intervjuare: – Och dem hade du när du spelade i Rydö då?

Holger: – Ja, hela tiden. Vi var rätt bra i början av 1950-talet. Vi vann serien några gånger då… Det var ju inget märkvärdigt. Det var division 1 Halland.

Intervjuare: – Det var väl bra, det var många som var med och spelade…

Holger: – Det var för att det var roligt att spela boll. Då fanns det ju inga direkta ersättningar för att spela boll. När man låg i militärtjänst fick man ibland 3,30, för biljetten vad den kostade. Annars var det bara en ersättning, och det var när man köpte nya fotbollsskor. Det är ju rätt roligt egentligen. För de kostade ju en hel del. Och då fick man tjugo kronor, tror jag. Vanliga fotbollsskor kostade nog 40. Då fick man bidrag med tjugo kronor. Det fick fotbollsspelaren.