(16) Gun Bruzell

Berättat 2023 för Lennart Hildingsson (uppläsare)

1925 var ett sorgens år i huset intill kanalen i Fors, det med den stora glasade verandan.

 Det borde varit tvärt om, då den drygt 70-årige kvarnbyggaren J A Brodin och hans hustru Karolina nu fått barnjoller i hemmet – enda barnbarnet Karl-Erik hade fötts våren 1924.

 Under vintern som följde blev dottern Olga, pojkens mamma, sängliggande i lungsot och i början av 1925 var hon på sanatorium. Där fick hon i april reda på att fästmannen (pappan till Karl-Erik), som var norrut i landet för att ta arbete, plötsligt dött i samma sjukdom som hon själv hade. Hon dog själv en månad senare, ett par veckor efter sonens ettårsdag.

  – Hon tappade livsgnistan. Det var nog därför hon inte klarade det, säger Gun Bruzell, som är dotter till Karl-Erik Håkansson – pojken.

  Samma höst förlorade paret Brodin också sitt andra och enda kvarvarande egna barn, Filip som var 28, i ett dödligt förlopp av diabetes.

  Karl-Erik – Olgas barn – fick ensamt växa upp hos morföräldrarna och bodde sen resten av sitt liv i samma hus.

 För drygt ett år sedan hittade Gun Bruzell ett gulnat, tunt och skirt tygstycke i en gammal flyttlåda. ”Javisst ja, det är ju pappas dopklänning”, förstod hon. 

   – Jag tvättade det försiktigt i kallt vatten med tvål.

 Tyget, troligen gjort av silke, blänkte nu vitt och Gun fäste upp det bakom glas i en gammal tavelram tillsammans med några fotografier. Hon har bland annat noterat att tyget till dopklänningen, vilken syddes av en brudslöja, enligt familjetraditionen borde vara över 200 år gammalt.