Hallands äldsta bruksort

Utställningen synliggör framför allt bruksortens kvinnor. Tillverkningen av kläder, lakan och handdukar och vården av textilierna - allt från stoppning och lagning till de iskalla byktvätten vid tvättstugan invid Nissan - var centrala innehåll i bruksarbetarhustrurnas vardag.

• Ett exempel vi möter i utställningen är Emmy Andersson, genom sin brevskrivning under 1900-talets tidiga decennier. Hon skriver om en lång arbetsdag när familjens lakan ska tvättas:

"I måndags morgon så gick Ida Bolin och jag upp kl halv 3 och gick ner till tvättstugan och började tvätta. Så till middag hade vi kläderna på torkplanen. Sedan gick vi till fru Skyman på symöte. När jag kom hem så var kläderna torra. Innan jag gick till sängs så lade jag dem till mangling. Sedan var det inte mycket med mamma den dagen. Dagen derpå var Hanna Larsson med mig och manglade, så det gick bra.” (till dottern Nanny, 1912)

• Från 1940-, 1950- och 1960-talen bekantar vi oss med hemarbetande kvinnor från Rydöbruk som drygade ut hushållskassan genom att sy kläder åt företrädesvis unga kvinnor på bruksorten, som bland annat önskade sig veckotidningarna klänningsmode till sina egna äventyr på traktens dansbanor.

 Dessa sömmerskor lyckades så bra med klänningarna, att de fick fortsätta med att tillverka tjejernas bröllopsklänningar.

 Annie Pihl (1906-1982) var en av dessa skickliga med symaskin och nål & tråd. Vi visar i utställningen både klänningar och bröllopsklänningar som hon och några andra sömmerskor gjort vid denna tid:

 "Det var fantastiskt att Annie kunde sy som hon gjorde, med sina händer så deformerade av reumatiskt värk”, säger Ann-Gret Sjöström som fick plagg till fest uppsydda av Annie i början 1960-talet.